mariajr

2010-03-30
07:19:20

Mer snö!

Tänk att det kommer mer snö. Många oroar sig för hur påsken blir. Först och främst vill alla att det ska ligga snö kvar. Det vill jag också. Drömmen är väl att ha dagar då man kan skotta sig (rättelse: älsklingen skottar mig) en lite soffa i någon driva och bara ligga där. För oss är det ju ett tag sedan vi gjorde sånt. Några gånger har väl hänt trots massor med jobb. Men våra grabbar är INTE van vid att mor och far är lediga och bara vill slappa vid skotern.
Nu har vi tänkt oss lite sånt. Gubben har iof jour men förhoppingsvis hinner vi med ändå. Men OM det ska komma så här mycket snö så NÄR ska himlen öppnas sig för solen???!!!
Ja ja jag är väl arbetslös och kan göra sånt efter påsk också....men det är liksom roligare när alla kan.
Kikar man ut nu så ser det inte så lovande ut.
Snö snö snö...

Idag har jag nått spännande att göra. Ska träffa en eventuell arbetsgivare. Det är med många känslor eftersom det är kanske ett drömjobb MEN jag vet inte om jag fixar det. Jobbet i sig borde vara en baggis bara man är villig att jobba. Det är självförtroende (stressdelen) jag har lite problems med. Har inte riktigt fått tillbaka mitt "GO" som jag brukar säga. Är van att inget är något större problem. Lite jävlarenamma och mitt vanliga jag så löser allt sig. Men det liksom finns inte nu. Har mycket närmare till : Nej men det kan hända, å´det. Jag har nog glömt det ena och det andra. T.o.m att jag har blivit för tjock och gråhårig....ni hör ju.

Vi får se hur det känns idag. Kan vara bra för mig att lämna "hemma" och komma bort. Tror nästan att det blir lättare då. Göra sig lite fin så kommer nog insidan med.

Hade ett jobb en gång där vi hade regler om hur vi skulle se ut. Inget radikalt men pråpra. Ändå var det låst till företaget så inga utomstående kunde komma in. Orsaken var att vi sålde per telefon och hade annan service per telefon och man menade att om man kände sig snygg och stilig så gjorde man ett jobb därefter. Det är sant och jag har tagit med mig det senare i livet i vissa tillfällen. Sen kanske det lite berodde på att personalen inte alltid förvarnades när vi hade filteam i lokalerna under en period.

/M

2010-03-28
12:47:40

Sista snön!

Imorse när vi vaknade så har det kommit massor med snö igen. Kaninerna på altanen är täckta med ett litet lager snö. Nu har Lars lagt ett liggunderlag över dom som skydd.

Har suttit en stor del av morgonen med papper från A-kassan SmåA. Fy...känner att jag är jätte på dåligt humör och har lust att uppmana alla att inte vara med i någon småföretagar A-kassa. Man känner sig verkligen misstrodd. Denna gång står det att jag har arbetat när jag haft ersättning från försäkringskassan. Enda gången jag haft ersättning de senaste åren därifrån är ju efter ridolyckan. Då fick jag ju inte lön samtidigt. Sen står det att jag arbetat minder än heltid och måste fylla i varför!!!!!!!!!!!!!! Mindre än heltid......vars fan har jag nu fyllt i fel. Mindre än heltid.....skulle inte tro det.
Sen måste jag fylla i ett papper om försäljning av företaget till familje medlem!!!!! Vilket jag inte heller gjort. Det är väl någon på a-kassan som tänkt till eftersom köparen har samma efternamn som jag. Halva byn heter ju Rautila i efternamn. I o för sig så var ja det pappret lätt att fylla i. Ett kryss i NEJ-rutan.
När vi flyttade till byn hade våra gamla grannar lite roligt åt klasslistan när "I" började ettan i byn. Jag tror alla utom en hette Rautila i efternamn.
A-kassan vill också veta varför vi sålt affären. Dom vill väl ha underlag för om jag ska bli avstängd eller inte. Raden var ungefär 7 cm lång så jag skrev fint "vänd" och klottrade en lång rad om stress och ont i magen pga mobbing i skolan och att våra pojkar inte hittat kompisar efter nästan 6 år i byn. Samt det svåra i att kunna prata om det med andra föräldrar för att ett hot av slaget "Tänk på att vi handlar i er affären" räcker.
Tror det satt djupa spår i mig. Djupare än jag kunnat tror.
Jag har nog förändras åt det håll jag inte vill. Har ju sagt att jag INTE vill bli gammal och bitter.
I små byar måste man passa in eller vara en enstöring som inte behöver andra människor. Jag hör inte till någon av de kategorierna. Även om jag verkligen försökt. Är helt enkelt för känslig.
En kvinna som jag tyckte om...umgåtts lite genom en annan familj. Hon verkade så gullig, brydde sig om våra barn och om mig. Helt plötsligt hälsar hon inte. Kom aldrig in i affären osv...Jag var tvungen att ringa och fråga. Jag hade inte gjort nått fel (sa hon)........men hon kan ändå inte med mig.
Vad gör man?!
Det gör iaf ont i mig. Har aldrig varit med om nått sånt tidigare. Tyvärr har ju det gjort att jag inte kunnat besöka andra för rädslan att stöta på henne. Hade antagligen bara tjutigt eller varit tvungen att gå.
Önskar så innerligt att jag bara inte skulle bry mig. Bara brytt mig om sådana som spelar roll och skitit i de andra. Tänk vad lätt. Jobbar på det.
Nu när vi flyttat så känns det lättare.

NU till något väldigt kul istället!

Igår fick vi med oss mamma till Svanstein Ski. Hon trodde inte hon åkt slalom sedan 1982 någonting.
Jag kom i håg att hon sagt att det skulle vara så roligt att pröva igen.
Så jag ringde helt enkelt på lördagmorgon och sa att nu hade hon chansen. Fint väder och säkert inte så mycket folk. Lugnt i liften osv...
Det tog inte länge förrän hon ringde tillbaka och sa att hon ville föjlja med. Jipiiii!
Hon hyrde skidor på plats och allt var bara roligt.
Vi åkte skidor, åt lunch, åkte skidor igen och tog en "latte" innan vi åkte hem igen.



   



Hoppas på fler sådana här dagar!

Idag har man kört Tornedalsloppet, kanske håller på än. Inte roligt väder att åka skidor i. Den fina spåren måste varit helt översnöade.

Kramis!
2010-03-22
12:00:59

Underbar helg!

Helgen har varit super.
....oj, närminnet är kass fortfarande. Helt plötsligt kommer jag inte ihåg vad vi gjort! Jösses!
...
På lördag tog Lars och jag iaf vår första ridtur här i Soukolojoki. Det började inte så bra och jag trodde första att ridturen inte skulle vara mer än i några minuter. Lars kallade nog inte sin häst för några snälla och smickrande ord de första 10 minuterna...

Lomina är så hispig. Det är ju sååååå läskigt allt här på nya stället. Inte för att hon gjorde nå mycket tok mer än backade och svängde runt och fnös. Men det gav ju en känsla av att " snart smäller det". Eftersom jag "inte varit mig själv" sista året med hästarna och mycket mycket fegare i allt vad gäller häst så förstår jag känslan Lars måste ha haft. Försökte verkligen att inte pusha utan bara vara lugn och hålla mig med Ymir där Lars ville att vi skulle vara (inte helt lätt). Det hjälpte säkert att Ymir är rena filbunken.
Sen böjade spänningarna släppa och jag tror att ridturen varade i säkert 1,5 timme. Skittade och travade och tog det lugnt. Vi tog oss över stora vägen till Korva och skrittade bland huset en sväng. Inte helt lätt att ta sig över vägen när Lomina bestämt sig för att hjulspåren där den svarta asfalten syntes var enorma kratrar som antagligen slukade hästar. Vilken fjompa hon var. Inte ens när Ymir och jag skrittat över var hon direkt övertygad om att det gick. Tvärstannade och låg nästan på armbågarna vid flera tillfällen. Otroligt stålt över att min man lugt satt kvar och t.o.m lite roade sig över hur knäpp hon var. Till sist gick hon bara över som om hon inte ides bry sig. "Tar dom mig så tar dom mig"!.

Igår söndag....vilken härligt dag.
Grillade hamburgare i grillstugan på gården och körde sen till Övertorneå med skotrarna. Våra "nygamla" skotrar funkade bra och tog oss dit och tillbaka. Toppen!





   

Lars började ju på morgonen med att fixa deg till pinn-bröd.
Mycket trevlig dag! Hoppas vi hinner med några till före snön smälter bort.
Kanske t.o.m i några vänner sällskap. Ven vet!

Senare på kvällen var jag fast besluten att hinna till linedancen kl 18.00. P.g.a flytt och affärsöverlåtelsen har jag inte kunnat vara med en enda gång i februari och mars. Nu vet jag inte om de andra förstår det eller om dom bara tror jag inte haft lust. Det kan göra det samma vilket men ...
Detta var sista gången före hösten. Lite tidigt att avsluta kan jag tycka, nu börjar jag ju ha tid. Men förstår också deras motivering att nu kommer tiden man vill vara ute och göra annat.

Sen tappade jag lite humöret och hoppas verkligen att inte någon tog illa vid sig. Men det blev ju lite prat om vad vi ska hitta på givetvis. Det är klart dom undrar. När jag då sa att det ev. blir att röra på sig. Jobb eller att vi hittar ett bättre ställe att bo, tiden får utvisa och att vi ännu inte vet.
Fattar att tanken var en annan (hoppas jag iaf) men när då man säger att NEJ ni får inte flytta....Våga inte lämna Soukolojoki osv.... Då brast det för mig! Jag blev väldigt stött. NU när vi flyttat i ingenmans land, knappt några grannar. Då blir man mån om att vi ska vara kvar och inte lämna Soukolojoki.
Det enda jag kan ångra är ju att vi redan tillbringat nästan sex år på ett ställe där våra barn inte haft kompisar, vill dom då att vi ska stanna på ett ställe "ännu längre" bort från andra barn och vänner. Vet att jag (förhoppningsvis) tog det på fel sätt men jag kan inte hjälpa det. Kanske är det ett större sår i mig än jag vill erkänna.
Hur som helst så tycker jag att ALLA i linedance-gänget är härliga och trevliga tjejer och jag hoppas jag kommer att slappna av lite mer igen som en i gänget. Vi ska ut på en avslutningsmiddag i slutet på månaden. Det ska blir trevligt.....tror jag hakar på.

Ni som läser här kommer väl ihåg att det bara är att klicka vidare på en annan sida om ni tycker det blir onödigt tjat eller bara tråkigt.

Nu är klockan lunch och jag ska smaska i mig en filtallrik och sen åka och posta mitt första "Kassakort". Hoppas jag fyllt i det rätt.

Kram på er alla!