Dålig start

Nu har jag börjat på mitt nya jobb.
 
Förra veckan jobbade jag min sista dag som kökssäljare på XL Bygg. Med allt vad det innebär. Sorgligt att lämna kollegor. Känns lite som om jag lämnar dem i sticket :( Avsluta utan att lämna öppna affärer.
 
Sista dagen var på onsdag och redan på torsdag var första dagen på mitt nya jobb.
 
Värre rivstart har jag inte varit med om. Det känns som om min nya chef är döstressad och lite lynning. Han försöker göra rätt saker och introducera på "rätt" sätt men kan inte dölja att det är stressigt. 
 
Jag kanske är extra känslig för sådant och min stress-radar super tonad på känna av stress....tyvärr.
 
Så min lördag bestod i att ligga ihopkrupen i soffan med Netflix och böla.
 
Synd om Lars som försöker var där för mig. Klart jag känner stöd av min helt underbara man. Jag misslyckas dock att visa min tacksamhet. 
 
Men fredagkvällen slutade helt super. Bra initiativ från Lasse och Kristina. Bord bokat och basket damer. 
 
Luleå mot Alvik. Det blev vinst :)
 
Avslutade bölandet med en prommis på havet :) 
Det kallar jag vardagslyx!
 
M

Söndagsmys

Något jag njuter av är en söndagsmorgon när gubben och jag sitter mittemot varandra vid köksön, dricker kaffe och knappar på våra laptops. 
Lars gör oftast nått jobb medans jag kollar facebook, hästannonser eller gamla bilder.
 
Idag gjorde vi även något annat som är och känns lyxigt. Mötte upp med Malin och Mårten på stan och tag en lunch med ett glas vin till. Det kändes så mysigt. Kan inte fatta att Malin och jag har så mycket att prata om, hela tiden. Man kan ju tycka att det borde ta slut på nått att säga. Men inte.
 
Även idag är jag tacksam över att Lars är min man. Älskar honom verkligen.
Är så tacksam att han en man som man vill ta på hela tiden. Som man vill lukta på och bli kramad av.
Lars är det mest kärleksfulla jag vet. Hoppas på jättemånga år tillsammans med dig <3
...
 
Igår var vi en snabbis till Övertorneå. Bl.a för att gratta en 4-åring.
 
 
/M

</div

Jag har sagt upp mig!

Nya utmaningar ligger framför mig.
Jag har sagt upp mig eftersom jag fått ett erbjudande från en annan arbetsgivare.
Det läskigaste är att jag sagt upp mig från ett jobb som jag egentligen trivs med och har längtat efter tidigare. Att jobba med att rita och planera köksinredning till en kund som kommer bli jättenöjd. Hur mysigt som helst. 
Men jag var mottaglig för ett erbjudande och det måste ju bero på nått. Det gör det så klart.
Vi har haft oroligt på jobbet. Uppsägningar och omplaceringar utan att riktigt få vara med i processen. Sånt är läskigt och tar mycket energi. Själv har jag inte varit orolig för att förlora mitt jobb men man påverkas ända av hela situationen.
Sen känns det jätteroligt att man fortfarande är intressant på arbetsmarknaden. Att någon faktiskt tror på en och inte räds att satsa. Nu kommer verkligen mitt självförtroende att sättas på prov. Jag är dålig på tro på mig själv. Tror jag har större kontrollbehov nu än för 10 år sedan. Utmattningen jag är på väg ut ur har satt sina spår tror jag. Kanske inte bara till det sämre utan även fått mig att vara mer lyhörd för hur jag känner. Hur jag mår och lärt mig att inte bara gasa. 
 
Sen är ju lite av mitt gamla impulsiva jag kvar, här är ett bevis.
Sålde en och köpt en! Ski-doo mot ski-doo.
 
I torsdags var på tredje vändan till Gällivare Tingsrätt. Inget vi själva är inblandade i men som stöd till min kusin. Jobbigt som tusan.
 
Det trevlig i det hela var att vi fick besök av min kusin och hennes fina grabb. 
<3
Det känns bra att man finns för varandra och att man inte är ensam.
Här hemma så sover mina grabbar och gubben förväntar sig att jag snart ska studsa i skoteroverallen och komma ut på en tur.
Soffan ser också inbjudande ut och jag vet att det finns underhållning på burken :)
 
Puss och kram
 
 

Beslut ska tas

 
Söndagsmys i köket.
Om vi flyttar någongång så kommer jag att sakna det stora fönstrena i köket. Sitta vid köksön och titta ut.
 
Igår var det snöskoterletning. Faktiskt med släpet bakom bilen, så redo var vi :)
Men väldigt olikt oss så var släpet tomt på hemvägen också. Ibland överraskar man sig själv.
 
Inne på Lindroths hamnade jag istället på sommarplanering. Kanske ett hojbyte?
Drömma och fantisera kostar oftast ingeting.
 
Nu är jag här igen! Stora beslut ska fattas angående mitt jobb. På ett sätt ett väldigt enkelt beslut att fatta men ändå. 
M

Januari 2018

Nyåret har börjat! Är det inte någon film som handlar om framtiden och det står stort 2018 i rutan??? Jag vet inte men det känns beknat på nått vis.
Under sista halvåret under 2017 hände det mycket. Mycket läskiga saker. Oroligheterna på jobbet fortsatte. Om placeringar och uppmaningar från arbetsgivaren som handlade om "Sälj bättre" annars. Samtidigt som viss planering gav framtidstro. Sjukdomar i familjen som ger en hintar om att uppskatta livet och lev nu. Har lovat mig själv att faktiskt påminna mig om att stanna upp och att livet pågår. "Livet är paradiset" som en nära vän sa till mig. Å det är faktiskt sant.
1:a advent bjöd vi på glögg i lusthuset :) Super super mysigt. Vi skrev inbjudan på facebook. Det kändes tryggt. MEN! Tänk om det kom 50 personer. Det kunde ju gjort det. Men om jag ska vara helt ärlig så förberedde vi oss på att sitta och skratt av att ingen kom.
Det blev trevligt. Nuvarande grannarna kom och gamla grannar från Olovsvägen kom. Sen dök faktiskt Lars kusin också upp. Överraskande och mycket trevligt :) .
 
Äntligen har Lars och jag haft en mysig hotell vistelse om än i stan. Ville inte ha minsta rummet på hotellet så jag bokade ett rum som var 200 kr dyrare än det billigaste. Gissa om jag fnittrade när vi klev in :) Bastu och badkar och plats för en fördrink. 
 
 
 
 Att jag sen lyckades boka en helg då Annica och Malin med gubbar hade fri och kunde följa med på middag. Så bra och lyckat. <3
 
Per har vi firat! 50 bast!
 
Kusinhäng!
 
Mot julenen i Övertorneå 
 
Mammas julbord!
 
 
Gammelbrudarna
 
 
Mer kusinhäng!
 
Julottan
 
Övertorneås vackra kyrka
 
Kaffet efteråt 
 
Gullungar 
 
Bildsammanfattning!
Med allt tok som händer omkring en så är det skönt att ha lycka att dokumentera :)
Love 
 
 

Drar mig för att åka till jobbet...

Pigg, sovit 8 timmar +
Lars har kört tidigt mot Nikkaluokta.
Känner mig pigg och utvilad.
MEN... lite ont i magen för att köra till jobbet.
Vet inte riktigt varför.
Det är bara inte roligt.
/M

Hjälpsamma

I helg har vi (läs=min man) varit hjälpsamma igen. Fortsatt med monteringen Malin och Roberts kök. Det kommer bli så fint. Eftersom de är så aktiva annars så tar det lite längre tid innan köket är färdigmonterat. Basket, hockey och jobb tar största delen av deras tid.
Vi tycker i alla fall att det är mysigt att vara där också. Vi umgås har har trevligt samtidigt.
 
Marbodalkök och siemens vitvaror förutom spisen som är en Electrolux, induktion såklart .) 
Lite spännande när det är jag som sålt köket åt dem. Nervöst. Jag vill ju att allt ska vara perfekt.
 
Våra duktiga män!
 
I veckan har jag återgått till att bli mörk igen! Klas tycket i alla fall att det var till det sämre. Han gillade förebilden mycket bättre. 
 
I fredags firade vi Malin som betonade vikten av att hon bara fyllde 49 år. Tjejkväll med ostbrick hos Malin!
Passade på att lägga upp ett lite collage på fb! Glad Malin att du är min vän <3
 
Idag har vi faktiskt skördat och smakat våra första tomater någnsin! Vi som inte trodde den skulle överleva så vå den ha fått stå ute och frysa utan vatten när vi jobbade i Nikka i två veckor. Sen ångrade vi oss och ställde in de i garaget. Då fick den stackarn lite brådis att försöka producera lite.
 
Nu tacogratäng/ M
 
 

Vill byta jobb men ändå inte!

Det är skitjobbigt på jobbet just nu. Trivs med att vara kökssäljare för det är jag bra på. Men det mesta runt omkring känns skit. Jag påverkas så lätt av hur mina arbetskollegor har det. Känner mig transparant och lättpåverkad. Blää för det.
 
Bakåtblickar:
I sommar blev vår yngsta 18 år. "Ingan hemmavarande barn under 18 år" ... Det betyder väl att man snart passerar medelålders, eller?
 
Det var så spännande och efterlängtat när han kom <3
 
Födelsedagens morgonfika intog vi i lusthuset. Mormor och morfar kom med tårtan :)
 
 
 
 
18 årsdagen skulle firas med polarna på Pitehavsbad!
 
Brorsorna!
 
Mammas grabbar!
 
/ M

Shoppingsöndag

En söndag jag gillade!
 
Började med kaffe på Coffee House på Smedjan!
Trodde inte jeansterminalen hade öppet på söndagar, men det hade dom. Bekvämt med super service. Man behöver bara ställa sig i provhytten så kommer massor med snygga jeans "flygande". Samtliga som presenterades passade :) Bara välja. Det blev två par till Lars och två par till mig.
 
Lite annat smått och gott blev det också.
 
 
En lunch med Malin timade också bra. En bra söndag helt enkelt.
/ M
 
 

Unika perioder

Tillbaka heltid på jobbet.
Lite svårt att veta vem man är efteråt, typ nu! Samma person men med nya insikter och nya erfarenheter. Känsligare, med hopp om ett klokare jag.
Man kan i alla fall lugnt säga att prövningarna lät sig inte vänta på sig.
 
Förutom att projekt jag påbörjat fortfarande inte var färdiga men om möjligt lite tjorvigare då kollegor som haft för mycket på arbetsbordet och dåligt med stöd från våra chefer. De har helt enkelt fortsatt att "släcka bränder".
Sista semesterveckan ringde chefen och sa att vi var varslade. Två veckor senare hade vi förlorat fem kollegor :( .
Glädjen som börjat komma tillbaka for. En stor del av den i alla fall. Sen har vi också fått veta att vi ska vara glad eftersom vi egentligen är fem för många med den omsättning vi har. Så JOBBA BÄTTRE! Lär er skylta och tänk på merförsäljningen. Göm inte er bakom era datorer utan ut och möt kunden. Bra att dom hjälper oss så vi som inte jobbat som säljare mer än 29 år förstår bättre. 
Om jag säger nått om detta till min chef så får jag höra att det inte gäller mig!!! Ska det vara peppande? 
Jag vet inte!
Jag har försökt få ett uppföljningssamtal, ett sådant samtal som vi sa att vi skulle ha för att jag sakta och tryggt ska hitta tillbaka till mitt arbete men att vi tillsammans ska planera för att det ska bli bra och hållas bra. Inget såfant samtal har vi haft möjlighet att klämma in. Det har jag förstått och accepterat även om det faktiskt stör och retar mig.
Idag har jag jobbat första lördagen efter att jag blev sjukskriven. "Köksdagar" så både min kollega och jag har jobbat i köksavdelningen. Jag hamnade på våffelgräddningen. Helt ok att stå där och grädda våfflor. Men....det retar mig också. Vi ville inte ha våfflor för att då måste man står och passa det. Men efterom det var busenkelt och inget problem , chefen skulle fast stå där själv och grädda. Nu blev det jag! 
 
MEN, mitt i min vemodiga bitterhet så måste jag berätta att jag gjort nått häftigt.
Tog ut kompledighet i två veckor för att följa med Lars till Nikkaulokta. Jobba som montör och spad-gubbe :D
Även om jag har lite sviter kvar så här en vecka efter att jag kommit hem så var det en upplevelse. Vilken natur, trevliga människor, helicopterflygning och andra häftiga grejor.
 
 
 
 
 
Fler bilder kommer!
/ M
 

Avslappnande helg!

Som de flesta helger så känner jag mig inte nöjd med insatsen. Lika dammigt som på fredag och även om jag tvättat och vikt bort så ser det likadant ut i tvättstugan. Inga fler rena ytor som visar att man gjort något färdigt. Inte heller har kidsen fått ett riktigt mål mat :). Valde att göra en rejäl frukost och sen Gubbröra på mörkt bröd till middag. Inget grabbarna uppskattade. Så deras middag blev varmkorv!
Men igår var Lars och jag på en lite hojtur. Det var trevligt :)
 
Fick till och med en privat husvisning i Norra Sunderbyn. Fint och "gammaldags" renoverat. MEN! Vedeldning, ingen tvättstuga, inget garage, bara en toa osv. Stor tomt som ger möjlighet att bygga till förståss. Vi letar vidare.
 
Sushi på Storheden!
 
Himlen lovade annat men vi komma hem helt torra :)
 
Igår hade min man extra roligt! Så roligt att det kunde gjort denna dag mindre roligt.
men inte då, han har fixat och donat mer eller mindre hela dagen!
 
Själv hade jag också lite tur igår. Blev bjuden på Sangriakväll inne i byn!
Råneå marknad har pågått i helgen och jag har endast tagit en snabb sväng förbi när jag kom från jobbet på fredag. Mycket mindre än tidigare kändes det som.
Marknadspuben hoppade vi över iår. Även om Isak och jag fick lägga ner lite övertalning på Lars när vi hämtade hem honom från stan. Ingen pub behövdes där inte! 
 Båtfix idag.
 
/ Go kväll!
 

Grus i maskineriet

Sitter vid datorn inne och känner en god gräslukt! Lars klipper gräs där ute. Känner mej någorlunda till freds. Fortfarande sjukskriven. Om än bara 50%. Vem hade trott det den 25 oktober? Absolut inte jag i alla fall.
Det känns roligt att vara tillbaka på jobbet! Men jag får verkligen aktivt tänka på att hålla mig till mitt jobb och inte oroa mig för saker jag ändå inte kan göra någonting åt. Eller saker som INTE är MITT jobb. Jag kan alltså inte riktigt skilja på "Mitt och Ditt" ;)
 
Av Åsa fick jag mina första tomatplantor. Spännande!
 
En mysig stuga som orsakat så mycket sorg för oss. Den största förloraren är min mor!
Tycker det är jättetråkigt att förlora kontakten med delar av släkten. Men vi har inte haft något val :(, jo att offra en...
 
Kusin och mor
 
Moster i Vittangi och mor
 
 
Så söta kossor i Saittarova
 
Suptallen, Vittangi. Inte likt som den såg ut när man var liten. Nu är det gjort en riktigt tjusig rastplats och tallen är större :)
 
Avslutnings kväll och vi spionerar på ungdomarna!
 
Första dan denna säsong som jag åkte hoj till jobbet. Mycket trevligt!
 
Kram
 
 
 

Återblickar

2016 har varit ett otroligt tufft år och jag hoppas jag lärt mig mycket om mig själv. Men jag hoppas att 2017 kommer bli ett helt annat!
 
Julen i Sundsvall
Mys dagen före med "Uppesittarkväll" ostbricka och gemenskap!
 
 
 
 
 
Äntligen fick vi träffa storebror som varit Sundsvallsbo sen oktober.
 
Nyår i Övertorneå där vi även firade guldbröllop!
 
 
Forts...ej klar
 

Oansvariga

På tal om att göra saker tillsammans.
Har ju sagt att jag saknar motorcykeln på vintern. Vad gör man då? Jo man köper snöskoter igen :)
Känner mig otroligt oansvarig.
Klas sa: Barnen svälter (tror han menar i världen) och ni köper snöskoter. Alltså, nått känns bakvänt.
 
Lars skoter är röd och min gul!
Hoppas att vi ska komma ut mer än annars. Vi bor ju var vi bor och kan köra direkt från gården och ansluuta till en led.
Men det som ger absolut bäst avkoppling och tillfredsställelse är mina/ våra promenader. Det riktigt känns omedelbart skönt i kroppen med en prommis.
Längs stigen vid sidan om Råneåälven.
 
 
Tvillingarna har fyllt Epa-traktor. Härliga ungdomar <3
Det firade vi i Övertorneå!
 
/M
 
 
 

Lars och jag

Som tidigare sagt. Har man en fotontresserad bästakompis så får man lov att ställa upp. Denna gång pga nyinköpta blixtar som skulle kombineras med övrig utrustning.
Men det var skoj och resulterade i naturliga foton på Lars och mig. Jag tycker de blev lite kul. Jag måste däremot vänja mig med att jag ser så mycket äldre ut än jag trott. Lär mig att acceptera faktum.
Lars och jag behöver göra saker tillsammans så klart vi ställer upp. 
 
 
Ibland borde man strypa honom! (Har lust i alla fall)
 
Eller bita honom.
 
Eller bara tala om att han är MIN och vi är starka tillsammans! 
 
Älska honom!
 
Trivs inte riktigt med glasögonen så de la jag bort.
 
Bokat till hos optiker för en förnyngring där.
 
Annars går tiden sakta. Jobbigt att vara sjukskriven. Får inte mycket gjort alls. Gör jag en sak så är jag helt slut efteråt. Energin är som bortblåst. Gör jag inte iordning mig direkt på morgonen så blir det inte gjort alls. Skraj för att någon ska komma på besök. Känner mig jättetråkig!
Vill "skärpa till mig", "bita ihop" , "ta mig i kragen"...
...vet inte riktigt hur!
Så nu har jag gjort en lista med 6 punkter för dagen
 
  • Någon form av fysisk aktivitet/ träna.
  • Dusch
  • Bädda
  • Vika tvätt
  • Dammsuga
  • Planera middag
 / Maria
 
 
 

Fotodag med Malin

Att ha en kompis som är fotointresserad betyder att man måste ställa upp som modell ibland. Klart jag ställer upp. Denna gång fick jag ju ha mer kläder på mig i alla fall :)
Här kommer ett urval som hon lovat att jag får lägga upp. Skoj hade vi och jag tror hon fick inspriation och idéer till fler.
 
Denna tycker jag om extra mycket :)
 
Här fick min fina klubba och nyhittade spik vara med.
 
Vänta på bussen kanske!
 
Väntar på bussen och har roligt :)
 
Tänkte inte jobbet! Fick verkligen vila stresstankarna och göra något helt annat. Tack Malin!
 
Nu är jag modig och visar ett par bilder från ett tidigare fototillfälle.
 
 
 
 
Jag tänker att man ska vara tacksam för att man får vara någorlunda frisk. Jag är den första att erkänna att jag skäms lite för min kropp. Borde gå ner i vikt och givetvis träna mer osv osv...
Speciellt min mage som aldrig fått tillbaka sin form efter graviditeterna. Jag vill och försöker vara nöjd och tacksam för min kropp. För att den faktiskt funkar (någorlunda i alla fall) MED sin höftprotes, MED sin tarmsjukdom. 
Man vet aldrig vad som händer i livet. Kanske jag inte har några bröst snart eller några andra kroppsdelar. Därför vill jag vara modig och även sätta ut dessa bilder. Malin har gjort de fina och jag är faktiskt lite stolt :)
 
Ha en bra måndag!
M
 
 
 
 

Allhelgonahelgen - Vila!

 
Äntligen är klockan rätt mycket och jag har gjort bra saker. Tagit en promenad och gjort lunch, inte bara till mig själv utan till en väninna, sonen och Lars. Då är man som "duktigare".
 
 
Det här med att "vila" är inte så lätt. Hur vilar man egentligen?
När jag tänker efter så planerar ju min hjärna hela tiden. Vad borde jag göra nu? Vad förväntas man göra när man vilar? Hur vet man när man vilat klart?
Alltså det är inte lätt. Om nu tänker jag att när jag slutar tänka och planera, då vilar jag. Undrar hur länge det tar?
Pratat med mamma idag. Det lät som om det var bra med dem. Det känns skönt. Pappa mår antagligen lite bättre. Det är jag tacksam för.
Det låter som om Isak har det bra hos farmor och farfar. Klas drog iväg till en kompis. Blir bara gubben och jag hemma ikväll. Det är ganska mysigt. 
Jag är tacksam för vårt äktenskap. Har lärt mig av bl.a  min kompis Annica att tänka att man väljer att vara tillsammans. Numer (eller snart när barnen är stora) så måste man ju inte därför vara tillsammans. Jag väljer faktiskt min man idag <3
/ M
 
 

Halloweenhelgen

Lördagspromenaden var som vanligt underbar och känns fortfarande overklig. Lars och hans kamera var med. Jag har min mobil som tillfredställer mitt fotobehov alldeles förträffligt. Framförallt är den kameran jag har med.
 
 
 
 
 
I söndags lämnade vi in husvagnen för vinterförvaring. Första gången som vi lämnar in till ett företag som sysslar med detta. Sköönt tycker jag. Enkla regler. Inget oroande för om man är i vägen egentligen, om man betalt, om de kommer ihåg att man betalt osv osv... detta känns som mindre att fundera på. Ett steg för en stressfri tillvaro.
 
Efter det så körde vi vidare till Övertorneå. Martin fyllde 25 år. Jösses vad tiden går. Svårt att ta till sig faktiskt. Själv känner jag 38 år en ålder som jag kan känna mig som, men 48 ??? Nja, känns faktiskt inte ens verkligt. 
 
Hur som helst så träffade vi helgens sötaste Halloween häxor!
 
 
Varja gång jag är till Övertorneå känner jag att jag måste komma oftare. Känna mig delaktigare i min familj.
 
Igår hade jag turen att min vän Annica inte heller hade ätit lunch även om jag ringde vid 15-tiden. Så jag plockade en sallad på stan och gick ner till hennes studio och åt tillsammans med henne. Spontant och oplanerat men så trevligt. Lars kom också förbi och fick snabb hjälp med några av sina problem. 
 
 Det hjälpte :)
 
Nu har jag varit igång varje dag med nått denna första vecka av att vara hemma. Det är svårt att koppla av. Om jag sitter och gör ingenting (som egentligen skulle vara rätt skönt) så får jag dåligt samvete och känner mig onyttig. Som en belastning som jag måste be om ursäkt för.
Varför är det så?
Vad är det som gör att jag får dåligt samvete?
 
/M
 
 

AW

Igår var jag på after work!
rätt mysigt och inte alls som jag oroat mig för. Bekyrade mig för att det skulle bli massor med frågor och att jag inte skulle kunna hålla tårarna borta. Men det gick bra. Inga tårar, god mat och trevligt. Känslan att av de förstår min situation och det kommer bli bra.
Det är med blandade känslor jag får inse att jag inte är oumbärlig och att företaget inte står och faller med mig. Klart jag förstått det men ändå. En skönt känsla. Samtidigt känner jag att det kommer att ta ett tag innan jag kan komma tillbaka och INTE falla tillbaka i samma spår. Men det beslutet har jag lämnat ifrån mig till mer kvalifiserad personal.
Idag är det soligt och fint, men kallt. Jag hjälper Lars med lusthuset.
 
 
/ M
 

Stress

  
Man lär sig hela livet säg det. Man vet aldrig vad som väntar. Det kan jag skriva under på!
 
För ett halv år sedan var jag helt övertygad om att mitt äktenskap var tryggt. Min man tryggheten i min tillvaror. Om jag visst något så var det att han aldrig skulle vilja lämna mig. 
Det tror jag att jag vet idag också men den bilden har fått sig en rejäl törn. Tilliten är skadad.
 
Jag vet att jag varit stressad och under en lång tid påverkats av den stressen. Både fysiskt och mentalt. "Gamla Maria" den jag identifierar mig med är borta. Men bilden av att jag fixar det bara jag biter ihop har stått pall. Jag har sett förbi familjs, vänner och kollegors varnande kommentarer.
Beslutet kom inte från mig. Utan en auktoritär läkare som talade om att så här blir det. Själv kommer jag tydligen att köra till det kraschar säger han!
Nu sitter jag här hemma med en två dagar gammal långtidssjukskrivning. Vet inte om jag ska skratt eller gråta.
De säger att jag fört ska börja acceptera....sen kan jag börja vila och slappna av!
OK!
 
M
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0