Semesterstart...fr.o.m nu...

Skulle börjat min semester redan på måndag denna vecka. Funkade inte...jobbat full dag både måndag och tisdag. Jobbet är inte så farligt och jag har egentligen ingenting emot att jobba. PÅ nått konstigt vis är det lugn (normalt sett), när jag jobbar veta jag vad jag ska göra och vad som förväntas av mig. Det är när jag ska slappna av allt blir kaos. "Ska bara" blir ett mantra som är ohållbart. 
Var in på jobbet igår och lämnade faktiskt datorn där. Vet inte om det var ett bra drag eller om det bara kommer att vara jobbigare att inte kunna öppna datorn och lösa eventuella saker som dyker upp. Har jag inte den så vet jag ingenting. Men fick ivägskickat lite köks- och garderobsuppställningar till en kund, sakgranskat fakturor (alla som fanns just nu) mm var på kundbesök på vägen hem och det kändes bra. Klarde av lite som jag snnars skulle ha grubblat på.
 
 
 
Jag får PANIK för jag är inte färdig för att vara ledig. Nu vet jag att jag aldrig kommer att bli "färdig". Då får jag goa välmenade hjälp i form av goda råd om att bra släppa allt. "Det är inte ditt problem", nu ska du vara ledig osv... jag förstår det. MEN...det är just där det blir fel. Min hjärna släpper inte taget om jobbet.
Som imorse! Slog upp ögonen, och började treva mig in på jobbet i tankarna. Som motattack kliver jag upp, slår på tvättmaskien, lägger bettskenan i renande bad. Pissar. Går tilbaka i sängen. Kan inte somna om. Tar upp telefonen och kollar fb. Fastnar på en av många sidor som handlar om att ta hand om sig själv och vikten av det. Läser en artikel där en 42 årig tjej beskriver om hur det gick för henne av att bara blåsa på och inte bry sig om signalerna. Nu är hon på "rätt" väg men kommer antagligen inte bli som vanligt igen. 
Suck! När älsklingen vaknat till så vill jag berätta om vad jag läst och att jag har det bra som VET att sånt kan ske och att jag ska ta ansvar över mig själv. Tar inte lång stund så bölar jag och börjar prata om hur jag förändrats och inte är samma stresståliga Maria som klarar 70-11 bollar i luften samtidigt och är stålt över det.
Min första semesterdag (som ska bli utan jobb) böjar exakt så som den inte skulle börja trots att jag i mitt huvud jobbat som fan för att den inte ska göra det.
 
Sitter vid köksbordet, mitt emot min älskling (som jobbar). Nyhetsmorgon på tv´n, smörgås i magen och teet snart uppdrucket. Mysigt! Grävarn hos grannen brummar på och gräver sitt dikt. Det regnar fortfarande men mer som ett dugg och inte så kraftigt. 
Det känns ganska bra! Idag ska vi packa husvagnen och dra en repa upp till Tornedalen. Efterlängtat.
 
/ M
 
 
 

Semester!

Idag är min första semesterdag. Även om jag måste jobba.
Måste jobba! Vet att för många låter det konstigt, men JA...jag måste jobba. Sen är jag inte säker på att alla hade haft samma måste som jag.
Men jag vet att om jag inte gör klart detta jobb så kommer inte jag att ha semester. Jag kommer inte att kunna släppa tanken på det och jag kmmer att ha dålig samvete att det inte är gjort. Det ligger alltså i mitt eget intresse att göra det. Hoppas bara att det går smärtfritt.
 
Känner att det kommer att bli ett litet projekt bara att stressa av. Inte kolla mailen annat när jag planerar in det. Njuta av ledigheten och möjligheten att göra enkla avkopplande saker som man trånar efter annars.
 
Igår var vi på en trevlig enkelt hojtur. Anders (Åsas kille) följde med. Turen startade med Veteranbilsutställning i Töre. Gofika och en liten pratstund med okänd bordskompis. Sånt är trevligt.
Sen blev det lite grusväg mellan Töre - Vitåfors." Not my cup of the". Men det gick fin fint och säkert som Lars envisades med att tjata , bra träning.
 
 
 
 
Mot Boden!
 
 
Hos faster var det full rulle med trädgårdsarbeten. Kusin Tobbe med sekatören i högsta hugg. Mysigt! 
 
Å vilken tur vi hade. Det skulle just dukas upp med middag. Antar att min Lars hade det på känn ;)
 
Nu är det bara bita i det sura äpplet och börja jobba så att vi kan ta semester på allvar sen.
Kramis!
 
 
 

RSS 2.0