Lars och jag

Som tidigare sagt. Har man en fotontresserad bästakompis så får man lov att ställa upp. Denna gång pga nyinköpta blixtar som skulle kombineras med övrig utrustning.
Men det var skoj och resulterade i naturliga foton på Lars och mig. Jag tycker de blev lite kul. Jag måste däremot vänja mig med att jag ser så mycket äldre ut än jag trott. Lär mig att acceptera faktum.
Lars och jag behöver göra saker tillsammans så klart vi ställer upp. 
 
 
Ibland borde man strypa honom! (Har lust i alla fall)
 
Eller bita honom.
 
Eller bara tala om att han är MIN och vi är starka tillsammans! 
 
Älska honom!
 
Trivs inte riktigt med glasögonen så de la jag bort.
 
Bokat till hos optiker för en förnyngring där.
 
Annars går tiden sakta. Jobbigt att vara sjukskriven. Får inte mycket gjort alls. Gör jag en sak så är jag helt slut efteråt. Energin är som bortblåst. Gör jag inte iordning mig direkt på morgonen så blir det inte gjort alls. Skraj för att någon ska komma på besök. Känner mig jättetråkig!
Vill "skärpa till mig", "bita ihop" , "ta mig i kragen"...
...vet inte riktigt hur!
Så nu har jag gjort en lista med 6 punkter för dagen
 
  • Någon form av fysisk aktivitet/ träna.
  • Dusch
  • Bädda
  • Vika tvätt
  • Dammsuga
  • Planera middag
 / Maria
 
 
 

Fotodag med Malin

Att ha en kompis som är fotointresserad betyder att man måste ställa upp som modell ibland. Klart jag ställer upp. Denna gång fick jag ju ha mer kläder på mig i alla fall :)
Här kommer ett urval som hon lovat att jag får lägga upp. Skoj hade vi och jag tror hon fick inspriation och idéer till fler.
 
Denna tycker jag om extra mycket :)
 
Här fick min fina klubba och nyhittade spik vara med.
 
Vänta på bussen kanske!
 
Väntar på bussen och har roligt :)
 
Tänkte inte jobbet! Fick verkligen vila stresstankarna och göra något helt annat. Tack Malin!
 
Nu är jag modig och visar ett par bilder från ett tidigare fototillfälle.
 
 
 
 
Jag tänker att man ska vara tacksam för att man får vara någorlunda frisk. Jag är den första att erkänna att jag skäms lite för min kropp. Borde gå ner i vikt och givetvis träna mer osv osv...
Speciellt min mage som aldrig fått tillbaka sin form efter graviditeterna. Jag vill och försöker vara nöjd och tacksam för min kropp. För att den faktiskt funkar (någorlunda i alla fall) MED sin höftprotes, MED sin tarmsjukdom. 
Man vet aldrig vad som händer i livet. Kanske jag inte har några bröst snart eller några andra kroppsdelar. Därför vill jag vara modig och även sätta ut dessa bilder. Malin har gjort de fina och jag är faktiskt lite stolt :)
 
Ha en bra måndag!
M
 
 
 
 

Allhelgonahelgen - Vila!

 
Äntligen är klockan rätt mycket och jag har gjort bra saker. Tagit en promenad och gjort lunch, inte bara till mig själv utan till en väninna, sonen och Lars. Då är man som "duktigare".
 
 
Det här med att "vila" är inte så lätt. Hur vilar man egentligen?
När jag tänker efter så planerar ju min hjärna hela tiden. Vad borde jag göra nu? Vad förväntas man göra när man vilar? Hur vet man när man vilat klart?
Alltså det är inte lätt. Om nu tänker jag att när jag slutar tänka och planera, då vilar jag. Undrar hur länge det tar?
Pratat med mamma idag. Det lät som om det var bra med dem. Det känns skönt. Pappa mår antagligen lite bättre. Det är jag tacksam för.
Det låter som om Isak har det bra hos farmor och farfar. Klas drog iväg till en kompis. Blir bara gubben och jag hemma ikväll. Det är ganska mysigt. 
Jag är tacksam för vårt äktenskap. Har lärt mig av bl.a  min kompis Annica att tänka att man väljer att vara tillsammans. Numer (eller snart när barnen är stora) så måste man ju inte därför vara tillsammans. Jag väljer faktiskt min man idag <3
/ M
 
 

Halloweenhelgen

Lördagspromenaden var som vanligt underbar och känns fortfarande overklig. Lars och hans kamera var med. Jag har min mobil som tillfredställer mitt fotobehov alldeles förträffligt. Framförallt är den kameran jag har med.
 
 
 
 
 
I söndags lämnade vi in husvagnen för vinterförvaring. Första gången som vi lämnar in till ett företag som sysslar med detta. Sköönt tycker jag. Enkla regler. Inget oroande för om man är i vägen egentligen, om man betalt, om de kommer ihåg att man betalt osv osv... detta känns som mindre att fundera på. Ett steg för en stressfri tillvaro.
 
Efter det så körde vi vidare till Övertorneå. Martin fyllde 25 år. Jösses vad tiden går. Svårt att ta till sig faktiskt. Själv känner jag 38 år en ålder som jag kan känna mig som, men 48 ??? Nja, känns faktiskt inte ens verkligt. 
 
Hur som helst så träffade vi helgens sötaste Halloween häxor!
 
 
Varja gång jag är till Övertorneå känner jag att jag måste komma oftare. Känna mig delaktigare i min familj.
 
Igår hade jag turen att min vän Annica inte heller hade ätit lunch även om jag ringde vid 15-tiden. Så jag plockade en sallad på stan och gick ner till hennes studio och åt tillsammans med henne. Spontant och oplanerat men så trevligt. Lars kom också förbi och fick snabb hjälp med några av sina problem. 
 
 Det hjälpte :)
 
Nu har jag varit igång varje dag med nått denna första vecka av att vara hemma. Det är svårt att koppla av. Om jag sitter och gör ingenting (som egentligen skulle vara rätt skönt) så får jag dåligt samvete och känner mig onyttig. Som en belastning som jag måste be om ursäkt för.
Varför är det så?
Vad är det som gör att jag får dåligt samvete?
 
/M
 
 

RSS 2.0