mariajr

2013-11-16
21:07:00

Mer än halva tiden!

Tredje veckan gjord. Två veckor kvar.
Kan inte låta bli att grubbla över vad jag håller på med. Tjatigt? Ja vet....fatta hur jag själv känner det. Idag när vi kom fram till Ånge sa min handledare: Koppla  ifrån mellan lok och första vagn! ????? Å så gick han åt andra hållet!!! HALLÅ! Tänkte jag...först. Sen gick jag och hängde av vagnarna, satte vagnsförstängare. Min handledare kollade inte ens (vad jag vet). Jag hade fått förtroende att göra det själv och han såg trygg ut i att jag gjorde det själv....... Coolt! Efter att jag växlat de multipelkopplade loken ut till spår sex, klivit av fick jag uppdrag att tillsätta p-broms på lok nr 2.... han gick inte med och kollade att det blev "rätt" gjort. Sen gjorde vi helg!
 
Lite fnittrig och lyrisk över förtroendet jag fått. Absolut inga avanserade (tro mig jag vet) saker, men ändå!
 
Långt och tungt tåg hem från Storvik, men trevligt fordonssätt att köra. Man har t.o.m tid att fota!
 
 
Trots dessa mediterande, lugna, utmanande vyerna...kan jag fundera mycket på mitt jobb där inne i stan. Är det kanske inte det vettigaste valet för mig? Är det inte? Men ser inga större förändringar där. De förändringar som jag ser är nödvändiga för att jag över huvudtaget borde gå tillbaka.
 
 
 
 Hur ska jag få mig att vara mitt "bästa jag"! Jag vet ju att jag kan vara så himla bra! Bara jag är på rätt plats!
 
Jag är vilse!
Kommentarer:
2013-11-17 @ 12:44:23
#1: Malin K

Fy det är svåra frågor du grubblar över. Och det känns jobbigt att jag själv också måste börja fundera. :(
Till din fördel är att du faktiskt har ett jobb att gå tillbaks till!
Och så kan vi tänka på eländet på Filipinerna så har vi det rätt så bra i alla fall.

2 v går fort, snart får du träffa alla dina nära o kära!

Kram

Svar: Sant Malin! Så sant! <3
Maria Rautila

2013-11-17 @ 15:14:13
#2: Margareta

Du är inte vilse som jag ser det. Du är ju på väg framåt.Du är som vanligt en enorm inspirationskälla som vågar att släppa taget och prova. Många vågar inte ens prova. Hur är det man säger. Man ångrar inte det man gjort, man ångrar det man inte gjorde.
Snart är du hemma med familjen.
Kram Margareta

Svar: Tack faster! Jag säger ju det själv att man inte ångrar det man gör utan det man inte gör. Å så är det nog. Å Jag ÄR glad över att jag gör det här även om det ibland känns som om man tagit vatten över huvudet. Kram.
Maria Rautila

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: