mariajr

Tiden går även om ibland till synes väldigt långsamt. Men nu börjar man vänja sej samtidigt som snart halva tiden gått. Det roliga är att jag håller dess utom tummarna för att jag får komma tillbaka hit efter att ha varit hemma en vecka bara. Vecka 46 är snart slut och vi har skola igen vecka 49. Redan vecka 50 ska vi ut på praktik igen och vi inte ännu vet var vi hamnar. Det enda vi vet är att det mest troligt inte blir norrbotten för någon av oss.

Dessutom är jag riktigt tacksam och nöjd över min praktik här. Jag får köra mycket och det märks att Gunnar anstränger sej för att ordna turer åt mig när ordenarie handledare av någon anledning fallit bort. Träffade nämligen en klasskollega som nu helt plötsligt blir ledig en och en halv vecka. Handledaren ska vara ledig och de har inte hittat någon ersättare. Han får åka hem och det kan jag väl vara lite avis på men ...ändå skulle jag inte vilja byta. På nått sätt lugnade sej min hemlängtan genast. 

 

 

Min senaste tur var ordentligt lång. Började på tisdag 16:44 och skulle gått av igår onsdag 23:16. Vi körde Ånge (ÅGGB) - Långsele (LSL)- Vännäs (VNS) - Långsele (LSL) - Ånge (ÅGGB). Hade tur eftersom tåget vi skulle ta till Ånge var jättetidig och jag kunde sluta redan vid sjutiden. Men man kände sej måttligt mör trots vila på hotell i Vännäs. Många vackra vyer får man ta del av när man kör tåg. Om man får köra i dagsljus vill säga. Bilderna blir inte de bästa eftersom man måste vara snabb och det är mobilkameran man får hålla till godo med.