13:12:59
Tungt!
Vad synd att det ska vara så knepigt ibland. Man vill väl men det blir bara skit!
Vi hade en bra dag i skidbacken igår. Firat pappa som fyllde 68 på fredag, umgåtts och sovit över hos syrran och Robert till på lördag. Packat oss iväg till Svanstein Ski på lördag.
Jag var lite spänd på hur det skulle gå att åka med min höft men det gick över förväntan. Fem åk gjorde jag och satt sen i fiket och pratade med folk tills hela gänget åkt färdigt. Tänk att det är en så bra grej att göra alla tillsammans. Vädret var väl inte det bästa med snöfall. Men backarna vi var i var bra och temperaturen var perfekt.
Idag söndag har vi vaknat hemma. Allt började ganska bra men har blivit jobbigt, knepigt och tungt och klockan är bara lunch.
Grubblerierina gäller hur man ska peppa sina barn, sälja huset och flytta till stan mm
Konfirmationen har varit ett evigt tjat. Så idag sket vi(I) i den. Hur ska man veta vad som är bäst? HUR mycket ska man pucha och när är det nog?
När ska man veta när det är dags att flytta! Hur mycket hjälper det att flytta? Eller blir det bara att dra på sig fler bekymmer? Det är ju det jag tror och att vi måste hitta lugnet här innan vi drar vidare.
Det känns som om man har så mycket man ska leva upp till när man egentligen borde skita i allt sånt och bara ta´t lugnt. Jag tror vi tappar fokus på vad som är viktigt och gör oss själva en björntjänst om man göra några stora förändringar just nu.
Men vad vet jag! ....
Vi hade en bra dag i skidbacken igår. Firat pappa som fyllde 68 på fredag, umgåtts och sovit över hos syrran och Robert till på lördag. Packat oss iväg till Svanstein Ski på lördag.
Jag var lite spänd på hur det skulle gå att åka med min höft men det gick över förväntan. Fem åk gjorde jag och satt sen i fiket och pratade med folk tills hela gänget åkt färdigt. Tänk att det är en så bra grej att göra alla tillsammans. Vädret var väl inte det bästa med snöfall. Men backarna vi var i var bra och temperaturen var perfekt.
Idag söndag har vi vaknat hemma. Allt började ganska bra men har blivit jobbigt, knepigt och tungt och klockan är bara lunch.
Grubblerierina gäller hur man ska peppa sina barn, sälja huset och flytta till stan mm
Konfirmationen har varit ett evigt tjat. Så idag sket vi(I) i den. Hur ska man veta vad som är bäst? HUR mycket ska man pucha och när är det nog?
När ska man veta när det är dags att flytta! Hur mycket hjälper det att flytta? Eller blir det bara att dra på sig fler bekymmer? Det är ju det jag tror och att vi måste hitta lugnet här innan vi drar vidare.
Det känns som om man har så mycket man ska leva upp till när man egentligen borde skita i allt sånt och bara ta´t lugnt. Jag tror vi tappar fokus på vad som är viktigt och gör oss själva en björntjänst om man göra några stora förändringar just nu.
Men vad vet jag! ....
Alltså nu hänger jag inte med, funderar ni på flytta? Varför det?
Håller med om att det är svårt att hitta lagom gräns att puscha sina barn.. Då tänker jag främst på skolarbete o vår äldste.
Jag har väldigt svårt att få ihop min familj på gemensamma utflykter, Mårten och Arvid vill helst inte åka slalom alls :(
Vi borde träffas snart tycker jag.