mariajr

Imorse när vi vaknade så har det kommit massor med snö igen. Kaninerna på altanen är täckta med ett litet lager snö. Nu har Lars lagt ett liggunderlag över dom som skydd.

Har suttit en stor del av morgonen med papper från A-kassan SmåA. Fy...känner att jag är jätte på dåligt humör och har lust att uppmana alla att inte vara med i någon småföretagar A-kassa. Man känner sig verkligen misstrodd. Denna gång står det att jag har arbetat när jag haft ersättning från försäkringskassan. Enda gången jag haft ersättning de senaste åren därifrån är ju efter ridolyckan. Då fick jag ju inte lön samtidigt. Sen står det att jag arbetat minder än heltid och måste fylla i varför!!!!!!!!!!!!!! Mindre än heltid......vars fan har jag nu fyllt i fel. Mindre än heltid.....skulle inte tro det.
Sen måste jag fylla i ett papper om försäljning av företaget till familje medlem!!!!! Vilket jag inte heller gjort. Det är väl någon på a-kassan som tänkt till eftersom köparen har samma efternamn som jag. Halva byn heter ju Rautila i efternamn. I o för sig så var ja det pappret lätt att fylla i. Ett kryss i NEJ-rutan.
När vi flyttade till byn hade våra gamla grannar lite roligt åt klasslistan när "I" började ettan i byn. Jag tror alla utom en hette Rautila i efternamn.
A-kassan vill också veta varför vi sålt affären. Dom vill väl ha underlag för om jag ska bli avstängd eller inte. Raden var ungefär 7 cm lång så jag skrev fint "vänd" och klottrade en lång rad om stress och ont i magen pga mobbing i skolan och att våra pojkar inte hittat kompisar efter nästan 6 år i byn. Samt det svåra i att kunna prata om det med andra föräldrar för att ett hot av slaget "Tänk på att vi handlar i er affären" räcker.
Tror det satt djupa spår i mig. Djupare än jag kunnat tror.
Jag har nog förändras åt det håll jag inte vill. Har ju sagt att jag INTE vill bli gammal och bitter.
I små byar måste man passa in eller vara en enstöring som inte behöver andra människor. Jag hör inte till någon av de kategorierna. Även om jag verkligen försökt. Är helt enkelt för känslig.
En kvinna som jag tyckte om...umgåtts lite genom en annan familj. Hon verkade så gullig, brydde sig om våra barn och om mig. Helt plötsligt hälsar hon inte. Kom aldrig in i affären osv...Jag var tvungen att ringa och fråga. Jag hade inte gjort nått fel (sa hon)........men hon kan ändå inte med mig.
Vad gör man?!
Det gör iaf ont i mig. Har aldrig varit med om nått sånt tidigare. Tyvärr har ju det gjort att jag inte kunnat besöka andra för rädslan att stöta på henne. Hade antagligen bara tjutigt eller varit tvungen att gå.
Önskar så innerligt att jag bara inte skulle bry mig. Bara brytt mig om sådana som spelar roll och skitit i de andra. Tänk vad lätt. Jobbar på det.
Nu när vi flyttat så känns det lättare.

NU till något väldigt kul istället!

Igår fick vi med oss mamma till Svanstein Ski. Hon trodde inte hon åkt slalom sedan 1982 någonting.
Jag kom i håg att hon sagt att det skulle vara så roligt att pröva igen.
Så jag ringde helt enkelt på lördagmorgon och sa att nu hade hon chansen. Fint väder och säkert inte så mycket folk. Lugnt i liften osv...
Det tog inte länge förrän hon ringde tillbaka och sa att hon ville föjlja med. Jipiiii!
Hon hyrde skidor på plats och allt var bara roligt.
Vi åkte skidor, åt lunch, åkte skidor igen och tog en "latte" innan vi åkte hem igen.



   



Hoppas på fler sådana här dagar!

Idag har man kört Tornedalsloppet, kanske håller på än. Inte roligt väder att åka skidor i. Den fina spåren måste varit helt översnöade.

Kramis!