mariajr

Idag är det ganska mycket varmare än igår och ändå har vi -24 eller nått liknande. Klockan är snart helvåtta och jag sitter i butiken och jobbar, ja inte just nu då. Vi har tagit ut hästarna och gett dom hö, Lars har kört ut leveransen till skolan och sitter nog snart på utbildning i Övertorneå.
Kaffet i fikarummet är förberett och jag har lite kvar att göra innan jag tar en tur ner i duschen. Snart kommer syrran....synd att jag inte hunnit mer och var helt färdig själv. Kassan fixade jag igårkväll och vi är nog redo att öppna butiken snart.

Igår satt jag och skrev på "Avsiktsförklaringen" vi ska skriva under för butiksförsäljningen. Vet faktiskt inte riktigt var jag ska placera min känsla jag har just nu. Verkligen skönt att få lämna över till nya friska, utvilade tag. En dröm nästan, för bra för att vara sann. Byn får ha butiken kvar ännu ett slag och jag behöver inte bråttas med att vara tröttar än jag kan beskriva. Vi kan vara nöjd över det vi gjort... håller på att lära mig tänka så. Att det inte är konstigt att man är trött, orolig, lynnig och jag vet inte allt. Men att ingen kan ta ifrån oss det vi faktiskt gjort. Vill nästan se det som att det var detta som var meningen. Det behövdes några rastlösa typer med hur mycket energi som helst under några år. Vi har fått butiken på fötter, renoverat en fastighet i så dåligt skick så somliga hade nog sett det som omöjligt utan en massa pengar. Vi (Lars då framförallt) med super mycket hjälp från släkt och vänner har fixat det ändå.

Men samtidigt när man gjort detta och hittat någon som vill fortsätta så ska man skapa ett annat liv ganska snart och man vet inte ens var man ska bo. Vad ska jag göra, vad vill jag göra, vad är vettigt ! Jag slår åter igen knut på mig själv och alla tankar om vad som skall komma härnäst.

En famlj må väl vara hänt att hitta en lösning till...men en familj med fyra (tre hemma) hästar. Det kommer nog att gå bra och vi löser det....men ovissheten är ett faktum just nu iaf.
När det blir så här att jag skulle önska att jag tog ett steg i taget och fixade det här så blir man nästan handlingförlamad, det känns så. Allt går hur sakta som helst när det inte får göra det.

Jag är säkert på att jag har en annan story om ett år om hur allt gick till osv Kommer säkert också att ha en uppfattning på hur mycket man verkligen hinner göra på 8 veckor.....suck....eller vad man INTE hann göra.

JOBBET!
Måste gå / M